Sportsliga strategier och krisen – så står klubbarna rustade

Fotbollsåret 2020 är på väg mot sitt slut och intäkter för klubbar runt om i hela världen har minskat. Extra drabbade är de klubbar där stor del av intäkterna vanligtvis kommer från publik. I AIK:s fall kommer ca 30 % av intäkterna från ”Match & Event”, vilket är en väldigt hög siffra jämfört med andra klubbar i både Sverige och Europa. I denna text kommer jag redovisa varför vi behöver en ny, långsiktig linje för vår klubb.

Osäkerheten inför 2021 är stor. Förutom minskade eller uteblivna intäkter på grund av publikrestriktioner, riskerar sponsorförsäljningen att minska som en följd av publikrestriktionerna. Dessutom är många företag hårt ekonomiskt drabbade och kommer förmodligen inte kunna lägga lika mycket pengar på sponsring.

AIK:s eget kapital kommer att vara lägre än på många år. Det är något vi måste adressera för att kunna vara konkurrenskraftiga i framtiden. Sammanfattningsvis kommer vi med mindre medel behöva tjäna pengar helt eller delvis utan intäkterna från publik och sponsring. Självklart vill vi trots detta också konkurrera om de högsta placeringarna i tabellen. 

Utan publikintäkter och med minskade sponsorintäkter kommer förmågan att utveckla spelare och sedan ta betalt ställas på sin spets för klubbarna i Allsvenskan. Jag har tittat på hur de största klubbarna i Sverige samt de nordiska kometklubbarna Midtjylland och Bodö/Glimt har gjort sedan 2015 för att jämföra det med vår förmåga att utveckla, konkurrera och ta betalt.

Datan är insamlad från årsredovisningar, EY:s rapporter om Allsvenskan och transfermarkt.com. Vissa spelarvärderingar och transfersummor kan verka felaktiga men jag har använt samma metod för samtliga lag och tror därför att vissa slutsatser kan dras. Jag har lagt upp datan HÄR för den som vill kolla. Jag har även spelat in en film där jag förklarar lite mer om tabellerna, uträkningarna samt metoden – den lägger jag in längst ner i denna text. 

En trupps marknadsvärde är något jag ofta tycker glöms bort när man tittar på klubbarnas eget kapital. Bland europeiska klubbar är det vanligt att man värderar och belånar sin spelartrupp som vilken tillgång som helst. Truppens värde är både en indikator på hur ett lag ska placera sig i tabellen samt hur mycket försäljningspotential det finns i truppen.

Tycker du att följande tabeller är otydliga? Här går jag igenom texten och förklarar tabellerna.

Talen nedan är i 1000 Euro.

Noterbart är ”Real Göteborgs” höga värde. Klubben har under åren haft som strategi att värva etablerat för att få publik till matcherna och gå ut till Europa. En strategi som kommer visa sig bli kostsam. Hammarbys låga värde är också noterbart, förklaringen är att Hammarby spelade i Superettan 2014.

Spelarvärde adderat är det samlade marknadsvärde (enligt transfermarkt.com) för spelare som tagits in från första januari 2015 till dagens datum (dvs inte vad klubbarna faktiskt har betalat). Spelarvärde lämnat är tvärtemot, dvs marknadsvärdet på spelarna som lämnat (inte vad klubben har fått betalt). Är differensen (Spelarvärde lämnat - spelarvärde adderat) hög borde det tyda på att klubben är bra på att identifiera rätt spelare och utveckla dem. Optimalt för en klubb är dock om spelare inte lämnar utan att truppen istället ökar i värde. Netto utvecklat spelarvärde = Differens lämnat-adderat + truppvärde dec 2020 - truppvärde dec 2014.

De två mest intressanta kolumnerna är de längst till höger. Som vi ser sticker Norrköping, Hammarby och Midtjyllands siffror ut när det kommer till truppvärdes förändring. En stor del i Hammarbys utveckling är att de spelade i Superettan 2014 men även deras projekt med Frej som jag tror kommer inbringa stora intäkter i framtiden. Norrköping och Midtjylland har både starka siffror i truppvärdesförändring samt totalt utvecklat värde, det verkar helt enkelt som att de båda klubbarna är bra på att utveckla spelare.

Att identifiera, utveckla och sälja spelare är en förutsättning för klubbar i Skandinavien om de vill växa. Detssutom är förmågan att skriva smarta kontrakt, förhandla och få bra betalt otroligt viktigt för klubbarna.

Trots att AIK sålt Allsvenskans dyraste spelare Alexander Isak samt Kristoffer Olsson för stora pengar har ändå tre klubbar högre transferintäkter.

Den högre kolumnen är väldigt skiktad, tre lag som fått väldigt bra betalt på de värdet som har lämnat (Norrköping, Djurgården och Midtjylland), resten har inte alls gjort det lika bra. 

Klubbars sponsor- och publikintäkter är ofta de som skiljer hur mycket klubbarna kan betala ut i löner.

*För 2020 har jag räknat på att sponsorintäkterna är på samma nivå som 19 för klubbarna och att publikintäkterna är 30% av intäkterna 2019. Anledningen till att Midtjylland inte finns med är på grund av jag inte har hittat spons- och intäktssiffror för dem.

Malmö är i en klass för sig, vilket har bidragit enormt till att de har den positionen som de har i dag. 30 miljoner euro mer än tvåan AIK i dessa intäkter över sex år är enormt. 

Det är lätt att tror att deras sponsor- och publikintäkter kommer från framgångarna i Europa men det är till stor del inte fallet. Mellan 2015 och 2019 hade MFF 68,1 miljoner euro i sponsor- och publikintäkter mot AIK:s 42,4, dvs 60,6% högre. Mellan 2009 och 2013 hade MFF 50,6 miljoner euro mot AIK:s 32,5, dvs 55,7% högre. IFK Göteborgs relativt höga sponsorintäkter under perioden tycker jag också är noterbart.

Lön och omsättning över tid förklarar väldigt mycket ett av lags prestationer, men inte allt. Förmågan att använda sin lönebudget smart, är och kommer vara väldigt viktigt. Förutom snittplacering i ligan sedan 2015 har jag gjort ett litet poängsystem för att värdera cupframgångar:

Inhemsk cup=0,5 poäng

Europa League gruppspel=1 poäng

Champions League gruppspel= 2 poäng

Extra runda i Europaspel: 0,5 poäng

Häcken är det laget som betalat ut fjärde mest lön i Sverige sen 2015. Löneligan i Norge sen 2015 har jag inte hittat. Det man kan nämna är att Bodö/Glimt hade mindre än 25% av Rosenborgs lönekostnad 2019 då Bodö/Glimt slutade på en andraplats och Rosenborg på tredje plats. I år vann Bodö/Glimt ligan, med troligen en klart mindre lönebudget.

Malmös enorma ekonomiska övertag blir tydligt. Väldigt intressant att Norrköping och IFK Göteborg betalat ut nästan exakt lika mycket lön men deras snittplacering skiljer sig väldigt mycket. Bland huvudstadslagen har AIK betalat ut mest lön men är också stabilast i toppen, däremot är de senaste två säsongerna oroväckande (snittplacering 6,5) och inga cup eller Europaframgångar.

Tillvägagångssättet i truppbyggandet skiljer sig väldigt mycket mellan lagen. Några tal som jag tycker är extra intressanta och talande för olika lags strategi är andelen spelare som anländer till klubbarna som bosman samt snittåldern för spelarna som adderas till truppbygget, det säger nämligen enligt mig vilken tidshorisont klubbar värvar för. När jag har räknat andelen bosmanspelare har jag exkluderat spelare som lyfts upp från egna akademin.

Jag hör ofta personer benämna bosmanspelare som ”gratis”. Detta är något jag verkligen inte håller med om. Rent teoretiskt bör den enda skillnaden mellan att signa en bosmanspelare eller en spelare på kontrakt vara hur betalningen av spelarens värde betalas ut. Det är möjligt att teorin inte stämmer till 100% med verkligheten, men, hade teorin varit helt felaktig hade sannolikt siffrorna nedan inte sett ut som de gör. 

AIK och IFK Göteborg har den lägsta värdeökningen totalt sett i Sverige (se tabellen nedan). De är också klubbarna som har signat flest spelare som bosman och ligger i toppen bland de klubbarna som värvat äldst. Coincidence? I think not.

Snittåldern på spelande spelare är en siffra som till stor del korrelerar med hur mycket klubbar kommer få i transferintäkter. Från ligor likt Allsvenskan kommer ca 70 % av transferintäkterna från försäljningar av spelare under 25 år och ca 86 % från försäljningar på spelare under 27 år.

*Eget kapital för 10e december 2020 har jag schablonräknat genom denna formel: Eget kapital sista december 2019-((omsättning 2019-(summa transferförsäljningar 2019*0,85(avgifter till agenter och vidareförsäljningsprocent)-Europapengar)*0,25)-transfersummor betalade 2020+summa spelarförsäljning*0,85+Europapengar (10 000 Euro för CL-gruppspel, 5 000 EL-gruppspel)

Att utveckla truppvärdet och det egna kapitalet samtidigt som man konkurrerar så bra som möjligt är något alla klubbar vill åt. Sen sista december 2014 har det hänt mycket med den ekonomiska hierarkin. Norrköping och Midtjylland har genom att köpa (ofta unga) spelare, utveckla dem och sälja dem dyrt tagit sig högt upp i hierarkin. Jag hoppas att AIK kommer ha liknande procentuella utveckling som dem när jag skriver en liknande text om några år.

Kort sammanfattning av varje klubb:

BODÖ/GLIMT – sista december 2014 till 2020

Tittar man snabbt på Bodö/Glimts utveckling från 2015 kanske det inte verkar superimponerande. Siffrorna är mestadels sämre än snittet bland de klubbarna jag har gått igenom. Hög snittplacering och man har fått relativt dåligt betalt för de spelarna som har lämnat. Däremot blir det klart mer imponerande om man lägger till att Bodö/Glimt åkte ur högsta ligan 2016. Klubben gick upp direkt, etablerade sig första året, slutade 2a 2019 och vann överlägset i år. 2019 hade de mindre än 25% av Rosenborgs lönebudget men slutade ändå före dem. Det är rimligt att anta att skillnaden var stor även i år och trots det vann de med stor marginal. I somras var de nära på att rubba AC Milan i Europa League play-off. 

Bodö/Glimt har i år haft en snittålder på 23,8 för spelande spelare. Förutom unga spelare sägs Bodö/Glimt vara nytänkande när det kommer till träningsmetodik, användning av data och mental träning. Det blir väldigt intressant att se om Bodö/Glimt kommer fortsätta på samma spår eller om framgångarna får dem att ändra väg. 

MIDTJYLLAND – sista december 2014 till 2020

Midtjyllands Director of Football, Rasmus Ankersen skrev efter sommarens ligavinst på Linkedin: ”Back in 2014 we had no track record, only a few crazy ideas about how to challenge the way football clubs are traditionally run. Today, six seasons later, we have three Championships under the belt”. I september kvalificerade sig Midtjylland också till Champions League.

Midtjyllands resa är otroligt imponerande. Likt Bodö/Glimt sägs de vara nytänkande när det kommer till det mesta och långsiktiga i samtliga beslut. De återinvesterar konstant sina transferintäkter i nya spelare med hjälp av statistisk scouting. Eftersom andelen spelade minuter på spelare under 25 är hög är transferintäkterna återkommande och stora. Bättre än snittet i samtliga kolumner. Det är bara att lyfta på hatten för Nordens för närvarande bästa klubb! 

Sa jag att de leder ligan efter elva spelade omgångar?

IFK GÖTEBORG – sista december 2014 till 2020

IFK Göteborg har haft flera tunga år. Kanske är det lite oschysst att titta på deras trupputveckling från 2014. Deras trupp var sannolikt övervärderad vilket gör siffrorna sämre. Några försäljningar av spelare från akademin fick klubben upp på benen igen. Men sista årets spelaraffärer tyder på att lite av ”Real Göteborg”-tänket sitter kvar. Med tanke på Göteborg placeringar senaste fyra åren (10, 11, 7, 13) kan man inte längre nämna Göteborg som ett topplag. Deras ekonomiska position och arbetssätt tyder inte heller på att det kommer att förändras. 

HAMMARBY IF – sista december 2014 till 2020

2014 gick Hammarby upp från Superettan vilket gjort att truppvärdesutvecklingen varit rejäl. Sen åren i Superettan har publik och sponsorintäkter ökat enormt. De intäkterna har Hammarby kunnat investera I truppen. 2019 hade Hammarby näst högst lönekostnad i Allsvenskan och inför 2020 gjordes ytterligare investeringar. Utväxlingen på de höga publik och sponsorintäkter har dock inte varit imponerande, vilket man ser i flera av kolumnerna där de är sämre än snittet. Det blir intressant att följa Hammarbys utveckling då publik och sponsorintäkterna sannolikt kommer vara klart lägre 2020–2021. Hammarby har haft relativt liten andel spelare under 25 år vilket gjort att deras transferintäkter är relativt små.

DJURGÅRDEN – sista december 2014 till 2020

Djurgården började 10-talet med en ekonomi i ruiner. Idag har man ett enormt eget kapital, vann cupen 2018, vann ligan 2019 och ligger just nu på tredje plats i Allsvenskan. Nyckeln till framgångarna är Djurgårdens kontinuerliga transferintäkter. Djurgården går starkt in i 2021. Det blir  intressant att se hur Djurgården kommer agera med sitt stora egna kapital.

IFK NORRKÖPING – sista december 2014 till XXX

Som ni ser är Norrköping bättre än snittet i samtliga kolumner. Att IFK Norrköping har etablerat sig som ett storlag i allsvenskan är otroligt imponerande. Att ligga på en sjätteplats i löneligan men trots det ha en snittplacering i Allsvenskan på 3,7 samtidigt som man har ökat egenkapitalet enormt är otroligt imponerande. Både publikintäkterna och sponsorintäkterna är lägre än resten av de svenska klubbarna jag skrivit om. Norrköping visar dock att det går att få intäkter och framgångar genom att satsa på yngre spelare.

MALMÖ FF – sista december 2014 till 2020

Sveriges överlägset rikaste klubb. Det pratas ofta om att Malmös egna kapital kommer från Champions League-intäkterna. Det stämmer bara delvis enligt mig. De senaste 10 åren har Malmö fått in 392 miljoner kronor mer än AIK och 426 miljoner kronor mer än Djurgården I sponsorintäkter. Sponsorintäkterna är inte heller ett resultat av Europaframgångarna, de hade nämligen extremt höga sponsorintäkter innan Europaframgångarna. Jag skulle istället säga att Europaframgångarna är ett resultat utav sponsorintäkterna. Utöver Europa och sponsorintäkter har Malmö också haft höga publikintäkter samt transferintäkter. Under Champions League-åren hade tex Malmö en ung trupp vilket resulterade att de under vinterfönstret 2015 sålde spelare för 9 280 000 Euro. Det som kan oroa Malmö är att transferintäkterna har varit väldigt låga de senaste åren som en följd av att de spelat med en äldre trupp. Trots att klubben tagit sig till Europa League gruppspel och vidare från det har det totala värdet ökat särskilt mycket vilket är en följd av deras höga lönekostnad.

AIK – sista december 2014 till 2020

Vår fantastiska klubb har tyvärr inte haft en lika fantastisk utveckling sen 2014. Vi är sämre än snittet i samtliga kolumner. Trots att vi sålt den dyraste spelaren i Allsvenskans historia är det tre klubbar som har haft större transferintäkter än vi. Den stora andelen spelare 29 och äldre kan till stor del förklara detta tapp.

Vi har legat i toppen när det kommer till sponsorintäkter och publikintäkter vilket har gjort att vi haft en hög omsättning. Nu när sponsor och publikintäkterna kommer bli lägre måste sporten leverera. Damsidan av sporten är visserligen en väldigt liten del av omsättning men deras framgångar och avancemanget till Damallsvenskan tror jag är jättebra för klubben både på kort och lång sikt. Vår klubbs attraktivitet bland sponsorer lär öka vilket kan vara en räddning för sponsorintäkterna under denna pandemi.

Vi har också sett att transfersummorna börjar bli högre på damsidan vilket kan gynna oss med en erkänt bra akademi. På lång sikt hoppas jag att damernas framgångar kan bidra med fler supportrar och medlemmar.

Avslutande tankar

På herrsidan behövs det en ny linje. Tiden då vi tror att lån och bosmanspelare är billiga hoppas jag är över. Enligt mig bör man räkna en spelares kostnad såhär: (transferkostnad+sign-on+lön och sociala avgifter över kontraktstiden+agentarvorden+alternativkostnad)/kontraktslängd något som jag skrev om här, den formeln går också att applicera på lån. Vårt finansiella övertag mot våra största antagonister har vi tappat, trots att vi haft bättre utgångsläge och en gåva i form av Alexander Isak.

Den självklarhet som vi känt i ”derbytabellen” och ”bäst i stan” kommer troligtvis bli en ovisshet. Några kortsiktiga åtgärder kommer inte ta tillbaka det försprånget vi hade för några år sedan.

Lön i tusen Euro i vänstra axeln. Placering i Allsvenskan på högra axeln.

Men, som vi sett tidigare i texten behöver det inte ta särskilt lång tid för en klubb att ta sig upp i den ekonomiska hierarkin om den agerar smart och långsiktigt. Jag kommer aldrig sluta tro att vår klubb kan prenumera på Lennart Johanssons pokal och gå långt i Europa år efter år.

I dagsläget är de ekonomiska förutsättningarna för framtiden väldigt osäkra. Trots att årskortsförsäljningen har dragit igång kommer matchdagsintäkterna vara enormt mycket mindre än vad vi är vana vid. Eftersom pandemin har slagit hårt mot företag samt att exponering på arenan är klart sämre utan publik kommer troligen sponsorintäkterna vara klart lägre. Precis som Robert Falck skrev i DN är förädling av talang ett av få intäktsben som finns kvar. Henrik Jurelius kommer behöva bära AIK på sina axlar för att vi ska överleva och i framtiden bli sportsligt och ekonomiskt konkurrenskraftiga.

Det vi supportrar kan göra nu för att få vår klubb att bli framgångsrikt över tid är:

·       Bli medlem

·       Gå på årsmöten

·       Rösta för en styrning av vår klubb som har en långsiktig plan

·       Köp årskort