Medskick till en nyvald styrelse

Stefanelli firar guldet i Kalmar. Foto: Joakim Hall

Friskt blod och nya kompetenser kommer in i styrelsen efter årsmötet. I ett läge där vi halkat efter våra närmaste konkurrenter ekonomiskt behöver den halvnya styrelsen peka ut en annan riktning för klubben. Fokus måste ligga på att öka intäkterna. 

Efter det första försökets misslyckande var det en lättnad att årsmöte två gick desto bättre. Innehållsmässigt bjöd den digitala tillställningen inte på några överraskningar. Ansvarsfrihet delades ut och valberedningens förslag röstades igenom. Presentationen av ekonomin motsvarade ungefär den bild som målats upp av kvartalsrapporten och i förhandssnacket. Det mesta låter logiskt och trovärdigt när Strandlund och Wesström beskriver det, men i ärlighetens namn är AIK väldigt långt från den ekonomiska sits klubben borde vara i. Vår ekonomi är ingen katastrof och vi har klarat oss okej genom pandemiåret. Men sett över en femårsperiod har vi stagnerat och dessutom blivit omsprungna av våra närmaste konkurrenter. De har helt enkelt utvecklats snabbare än oss. 

Öka intäkterna

Den nya styrelsens fokus måste ligga på att öka AIK Fotbolls intäkter. Fotbollens ekonomiska spelregler är tydliga. Den klubb som har högst omsättning vinner alltid mest över tid. Därför måste vi fråga oss hur vi ska öka våra intäkter, för att kunna öka våra utgifter. 

Vad gör vi långsiktigt för att öka vår omsättning och våra intäkter? Över de senaste åren har som sagt vår omgivning, i Sverige såväl som internationellt, utvecklats snabbare än oss. De har förädlat spelarkontrakt mer, gjort större vinster på sina biljetter och årskort och ingått större sponsorsamarbeten. Här måste vi gå till botten med vad vi kan lära av de som är duktiga inom respektive intäktsområde och hur vi kan ta utvecklingen till nästa steg. 

Egentligen borde det redan vara gjort och förhoppningsvis är så fallet. Men, mig veterligen har det inte kommunicerats att det finns några konkreta och långsiktiga strategier för hur vi ska öka våra intäkter över de kommande fem till tio åren. Om det inte redan är på plats så måste detta prioriteras. Annars riskerar vi att halka efter, ordentligt. 

Ett tydligt förbättringsområde är sponsorsamarbeten. Kontoret har just rekryterat en ny försäljningschef och möjligheten att steppa upp på detta område borde vara goda. Kan vi dra kommersiell nytta av vårt välkända varumärke? Lyckas vi dra nytta försäljningsmässigt av vårt stora samhällsengagemang och framgångsrika csr-arbete?  Kan vi på något sätt omvandla de senaste årens stora internationella exponering till större intäkter? I nuläget framstår vi mest som projektionsyta för Nikes kreatörer.

Strategi för publikrekrytering 

Vi har varit flest och haft störst publikintäkter. Men vi är inte där längre och det är ett problem. Vi har den näst dyraste snittbiljetten i Allsvenskan trots vår enorma arenakapacitet. Att kapitalisera på de redan lojala är kanske helt rätt väg att gå. Kraftiga prissänkningar och tydligare nyrekryteringskampanjer är en annan väg. Man får väldigt lite utav ett årskort om man jämför med internationella klubbar. Hur ser “loyalty”-arbetet ut? 

Unga säljbara spelare 

En av de främsta anledningarna till att herrlaget tappat sitt ekonomiska försprång är att en stor andel av den sportsliga budgeten har satsats på spelare runt 30-strecket.  Vi har värvat spelare på väg nedåt i karriären som lyfter stora löner och inte genererar några intäkter när de lämnar. Det har gjort att vi inte kunnat fortsätta investera stora summor i spelartruppen. 2020 års kollaps är en tydlig effekt av de kortsiktiga rekryteringar som gjordes 2017-2019 efter försäljningen av Alexander Isak.  Som tur är har vi en fantastisk akademi som fortsätter att slussa upp talanger till a-laget. Men utöver akademispelarna borde en högre andel av våra externa spelarrekryteringar vara runt 20-strecket. Se gärna denna text och även Lukas Berglunds statistiska sammanställningar för mer om det. Kanske bör det även göras en genomlysning av hur vi kan jobba med utlåningar för att förbereda våra spelare för klivet upp. 

Hemvist

Var ska AIK Fotboll spela egentligen? Solna tycks inte inse vilken tillgång AIK Fotboll är. I sådana fall hade de värderat oss och sett till att vi har åtminstone någotsånär tillräckliga träningsanläggningar. Till råga på allt är vår hemkommun Stockholm en av de erkänt mest idrottsfientliga kommunerna i landet. Där är dessutom konkurrensen om den politiska uppmärksamheten än mer mördande. 

Med det sagt är nuvarande situation inte hållbar. Vi kan inte nöja oss med att spela herrlagets matcher på en evenemangsarena anpassad efter Bruce Springsteen och hästshower och damlagets matcher på en arena som knappt når upp till Damallsvenskans krav. Samtidigt har vi fler ungdomsspelare i kö än vad vi har aktiva, enbart på grund av anläggningsbrist. Den samhälleliga nedprioriteringen av idrott är inte enkom en AIK-fråga, det är jag medveten om. Men vi måste fundera på vilka förändringar vi kan göra för att stärka AIK Fotboll, trots rådande förutsättningar. 

Långsiktighet

Styrelsebeslut väntas inte få verkan förrän på några års sikt. På många sätt dras vi fortfarande med det kortsiktiga tänket som präglat klubben sedan mitten av 2010-talet. Då vi tycktes gå “all in” på att ställa ett så konkurrenskraftigt herrlag som möjligt på (och vid sidan av) planen i varje enskild match, för att därigenom vinna kortsiktiga sportsliga framgångar. Något som gav ett guld 2018 och som, med stor tur och överprestation sett till våra ekonomiska förutsättningar, kunnat ge spel i europeiska turneringar. Men, som innebar en stora utgifter i sign-ons och spelarlöner. Utgifter som inte resulterat i direkta intäkter och som tyngt vår ekonomi fram till i vintras, då flera av dessa avtal löpte ut. 

Med den dyra, och på många vis kortsiktiga, satsning vi såg efter försäljningen av Alexander Isak genomförd och de sista kostnaderna för detta betalda har AIK Fotboll nu möjlighet att välja en ny väg. Att starta på ny kula, sätta en mer långsiktig strategi och förhoppningsvis kunna skörda frukter om fem, tio och femton år. I stället för om ett två eller tre år, vilket allt för ofta tycks vara perspektivet.